Det är knepigt att placera pengar, i synnerhet om vi pratar lite större summor från 50tkr och uppåt. Det ultimata är ju så hög avkastning som möjligt med så lite risk som möjligt, tyvärr finns det nog ingen placeringsform som uppfyller bägge kraven på en och samma gång.
De placeringsformer jag oftast funderar på är följande:
-Högräntekonto (relativt trygg placering).
Ett alternativ när räntan som erbjuds är över 5%, vill ju gärna att nettoräntan man får även ska kompensera för den årliga inflationen. Just nu är räntorna lite för låga, den bästa räntan är knappt 3% brutto om man väljer obundet sparande. Man väljer givetvis ett sparkonto som omfattas av den statliga bankgarantin.
-Premieobligationer (trygg placering).
Brukar kunna ge en nettoavkastning mostvarande 1% om man har en 50-serie med garantivinst. Inget man blir rik på direkt, och de övriga vinsterna brukar i bästa fall kunna bli på max 1500-2000kr på en dragning (skattefritt) om man har PO för 200tkr eller mer. Vanligtvis brukar det i mitt fall snarare bli 500-1000kr per dragning. Det är ca 4 dragningar per år. Väldigt säkert sparande då staten garanterar PO. Det finns även en andrahandsmarknad där man ibland (när börsen är osäker) kan sälja PO för någon, några tior högre per styck än det nominella värdet (som ofta är 1000kr för gamla, dock 5000kr på de nya PO). Går börsen bra finns det å andra siden chans att köpa PO under det nominella värdet. Att nyteckna PO är mindre intressant då dragningssummorna (vinstpotten) konstant har minskat genom åren.
-Aktieindexobligationer (relativt trygg placering). Ger en trygghet på upp till 90% av det investerade kapitalet (obligationer), dock finns ju alltid risken att den som utfärdat aktieindexobligationen går i konkurs och då kan hela det investerade kapitalet i värsta fall ryka. Nackdelen med aktieindexobligationer är höga avgifter (man satsar vanligtvis en premie på 10% av den totala summan och jag antar att man kan räkna denna som en slags avgift), bindningstid på 2-5 år och att man oftast inte får tillbaks den fulla avkastningen på underliggande index som aktieindexobligationen har "placerat" i. Det är också svårt att räkna ut hur mkt man får tillbaks på sin investering även om man vet hur underliggande index har gått pga en komlicerad uträkningsmetod utställaren av aktieindexobligationen använder sig av.
-Aktiefonder (alla typer av risk). Här finns det hela riskskalan från relativt trygga fonder som räntefonder, globalfonder, mixfonder och hedgefonder till tillväxtfonder och andra högriskfonder. Fördelen med aktiefonder jämfört med aktier är att risken sprids över en bransch, ett land eller globalt samt att man inte behöver vara lika insatt utan kan låta förvaltarna sköta jobbet med att hitta bra aktier och göra analyser. Nackdelen är väl att avgifterna (köp, sälj, förvaltning) kan ligga på 1-3%. Å andra sidan ska denna kostnad jämföras med courtage om man köper aktier själv.
-Aktier (mestadels hög risk). Personligen undviker jag aktier då risken är högre pga mindre riskspridning och det kräver mer jobb med att bevaka sin placering, man kan i o f s gå på köp- och sälj-rekommendationer från "experter" (Privata Affärer, SvD, DI etc) men det känns ändå som om man i högre grad bör veta vad man håller på med när det gäller aktier. Rörligheten i enskilda aktier är betydligt högre än i fonder (både upp och ned) och för mig med något svaga nerver när det gäller ekonomi känns det som att fonder är att föredra. En fördel med aktier är annars att man kan få utdelning en gång om året, men det möjligheten finns även i fonder (i fonder sker utdelningen dock vanligtvis i att man får mer fondandelar, i aktier får man däremot riktiga pengar).
Sedan finns det en uppsjö av ytterligare placeringsformer som warrants, certifikat, företagsobligationer, valuta mm men det känns i nuläget lite för avancerat för mig och i vissa fall (warrants) som för hög risk.
Utanför finansmarknaden finns det placeringar som konst och kanske framförallt bostäder. När det gäller bostäder så tycker jag dock att det känns som om vi har haft en prisbubbla de senaste åren och som att den bubblan (räntedopat) fortsätter att växa trots finanskrisen.
tisdag 22 september 2009
måndag 21 september 2009
På väg att köpa lägenhet i Thailand
Jag är på gång att köpa lägenhet i Thailand, en liten billig etta. Har idag betalat handpenningen. Känns lite riskabelt men å andra sidan så är de flesta placeringar riskabla, se bara min historik när det gäller aktier & fonder. Köpprocessen kommer att ta några veckor, och det slutgiltiga priset kan variera några tusenlappar i takt med hur dollarkursen (bath är knuten till den) rör sig.
Jag ser dock inte lägenheten främst som en placering utan mer som ett vinterboende, en slags motsvarighet till en sommarstuga fast i varmare klimat och tänkt att användas under den svenska vintern. Det sägs att man kan låta hyra ut sin lägenhet när man inte bor i den men får se hur det blir med den saken, driftkostnaderna ska vara väldigt låga, runt 100kr i månaden inkl "hyra". Rent tekniskt ska det betraktas som en bostadsrätt, man betalar ingen egentlig hyra utan en smärre avgift till bostadsanläggningen för skötsel av gemensamma utrymmen och bevakning.
Min tanke är att tillbringa 4v varje vinter de närmaste 5 åren i denna lägenhet i Thailand, jag kommer att lägga merparten av min årssemester här. När min femårsplan är tillända kommer jag att bo flera månader per år i lägenheten i Thailand (om inte flytta helt och hållet).
Jag ser dock inte lägenheten främst som en placering utan mer som ett vinterboende, en slags motsvarighet till en sommarstuga fast i varmare klimat och tänkt att användas under den svenska vintern. Det sägs att man kan låta hyra ut sin lägenhet när man inte bor i den men får se hur det blir med den saken, driftkostnaderna ska vara väldigt låga, runt 100kr i månaden inkl "hyra". Rent tekniskt ska det betraktas som en bostadsrätt, man betalar ingen egentlig hyra utan en smärre avgift till bostadsanläggningen för skötsel av gemensamma utrymmen och bevakning.
Min tanke är att tillbringa 4v varje vinter de närmaste 5 åren i denna lägenhet i Thailand, jag kommer att lägga merparten av min årssemester här. När min femårsplan är tillända kommer jag att bo flera månader per år i lägenheten i Thailand (om inte flytta helt och hållet).
Min månadsbudget
Summa ingående saldo: +19967
Fasta räkningar:
hyra 3300kr
csn 1048kr
bolån 500kr
farsan lån 1260kr
bredband 320kr
försäkr 240kr
fackavg 508kr
kabel-TV 39kr
vardagsmeny bank 36kr
Radio & TV 170kr
BR försäkr 20kr
Summa fasta räkningar -7441kr
Rörliga kostnader:
SL-kort 690kr
Jobbfrukost 440kr
Jobblunch 1320kr
Mat hemma 600kr
linser 100kr
Övrigt 500kr
Summa rörliga kostnader -3650kr
Totala kostnader =11091kr
Sparande -8000kr
Kvar =876kr
Fasta räkningar:
hyra 3300kr
csn 1048kr
bolån 500kr
farsan lån 1260kr
bredband 320kr
försäkr 240kr
fackavg 508kr
kabel-TV 39kr
vardagsmeny bank 36kr
Radio & TV 170kr
BR försäkr 20kr
Summa fasta räkningar -7441kr
Rörliga kostnader:
SL-kort 690kr
Jobbfrukost 440kr
Jobblunch 1320kr
Mat hemma 600kr
linser 100kr
Övrigt 500kr
Summa rörliga kostnader -3650kr
Totala kostnader =11091kr
Sparande -8000kr
Kvar =876kr
Min Bostadskarriär
Jag flyttade hemifrån ganska sent, köpte en "billig" 2:a på 62kvm i en mindre attraktiv förort som kostade 305tkr (hyran låg på 4100kr). Av dessa var 180tkr lånade av farsan och 125tkr egen insats, sen gick ett antal tusenlappar åt möbler, TV och säkerhetsdörr.
Bodde där i 3 år och trivdes sådär, lägenheten var smart planerad men balkongen var av typen pensionärskuvös och bostadsområdet sunkigt. Längtade efter mer natur och en vettig balkong med luft så jag började kolla runt efter nåt bättre.
Hittade en "billig" 4:a på 91kvm i en trevligare förort, den kostade 650tkr med en hyra på knappt 5000kr. Det fanns flera likadana 4:or i sama område ute vid det tillfället så jag siktade in mig på en som inte var den bästa av dessa och la ett (skam?)bud på 600tkr. Fick lägenheten till det priset. Så långt allt väl.
Det som därefter skule följa var en lektion i hur man inte ska bete sig när man säljer lägenhet:
-Köpt den nya lägenheten innan man sålt den gamla
-Anlita en slemmig mäklartyp (borde anat oråd när det visat att deras "erbjudande" om flyttstädning eller om det var homestyling bara gällde under vissa villkor)
-Övertalas att sätta ett lågt utropspris på lägenheten på 180000kr
Jag hade 2 visningar vad jag kan minnas och det kom 2-3 personer totalt på dessa visningar.
En av dessa la ett skambud, minns ej vad det var men säkert 150-160tkr.
Jag grips av panik av det låga intresset och risken inför att sitta med dubbla boenden så när samme köpare som försökte lägga skambud till slut övertalas av mäklaren att köpa den för 180tkr (det första och sista vettiga den mäklaren gjorde för mig) så accepterar jag det och tycker trots allt att det är skönt att lägenheten är såld.
Lägenheten köptes alltså för 305tkr, såldes för 180tkr (minus mäklararvode 25tkr) vilket ger en bruttoförlust på 150tkr. Detta var drygt 5 år efter smällen när IT-bubblan sprack och jag förlorade sexsiffrigt.
Lite tröst i a f att jag lyckades pruta 50tkr på nya lägenheten jag köpte.
Tre år senare (nu är vi framme vid 2009) börjar jag fundera på att flytta till ett billigare boende för att spara pengar under några år och sedan flytta utomlands. Börjar titta runt på 1:or till låga priser (läs billiga förorter), riktar en mig på en och annan etta i en del mindre attraktiva förorter men de visar sig vara antingen för sunkiga eller så säljs dom innan visning.
När jag väl hittar en fräsch 1:a till ett överkomligt pris (495tkr) slår jag till, hyran ligger på 3200kr men förorten är skaplig och lägenheten byggd på 90-talet. Direkt efter att jag köpt lägenheten inser jag att jag haft prutläge (inga andra intressenter på visningen som i sin tur ordnades när jag kontaktade mäklaren för en intresseanmälan...) men jag vågade inte pruta eftersom jag redan missat flera 1:or jag varit intresserad av.
Jag gör i a f en smart sak, jag förhandlar till mig en senaste tillträdesdag fyra månader framåt i tiden (pga rådande finanskris och risk för en krasch i Baltikum med alt vad det skulle innebära för svenska banker).
Så är det dags för min andra lägenhetsförsäljning, den förra gick ju inte så bra. Har högre förhoppningar den här gången, större och finare lägenhet, bättre förort än sist, dessutom är det vår (Maj). Mäklaren och jag bestämmer oss för att lägga ut lägenheten för 825tkr. Vi vet att en snarlik lägenhet någon månad innan har gått för 795tkr.
Första visningarna (en sön och en mån) går inget vidare. Det kommer några enstaka men det är kanonväder, Elitloppet Mors Dag, Pingst och allt möjligt annat som konkurrerar om intresset. Nedslagen av det bristande intresset sänker jag omedelbart priset till 795tkr.
Sen börjar en smärre cirkus som sträcker sig över tre månader med upp till 10 olika visningar, folk som inte vill eller vågar lägga bud eller omgående tappar intresset (Oj, finns det ingen hiss...). Har också intressenter som dessvärre inte kan få lån (ensamstående mammor och folk utan pengar till kontantinsats).I Juli när en vikarie tillfälligt ersätter min mäklare som har semester ser det ut att ordna sig, en visning blir succe och budgivning drar igång. Budgivningen slutar på 835tkr, det är fredag och en del av mig vill gå ut och fira hejdlöst på krogen. En annan del av mig är orolig för att vinnarna i budgivningen ska komma på bättre tankar över helgen.
Mina värsta farhågor blir besannade på måndagen, vinnarna i budgivningen drar sig ur (de hade varit och kollat på en annan lägenhet under helgen som de gillade bättre). Nu till tvåan (de enda kvarstående i budgivningen). Tyvärr är hon på Öland på semester i en vecka så hon ska höra av sig på fredag när hon är tillbaks igen. Hon vill dock se lägenheten en gång till innan hon bestämmer sig (börjar oroa mig igen...).
Så händer det igen, på fredag ringer mäklaren och berättar att även budgivare 2 har dragit sig ur. Får börja om från start igen, sommaren börjar lida mot sitt slut, det är finanskris i världen och jag börjar ana risken att sitta med dubbla boenden. Oroar mig också för att banken kommer att dra sig ur sitt lånelöfte om finanskrisen förvärras och jag inte får min lägenhet såld innan tillträdet ska ske till den nya köpta lägenheten. Jag & mäklaren kommer överrens o en ny annonserad visning i mitten av Augusti (börjar fundera på krisscenarion med dubbelt boende och hur mycket jag kan/vill sänka priset på lägenheten i ett worst case scenario...). Ett ryskt par figurerar också i bilden, verkade ett tag väldigt intresserade och gick runt och mätte i lägenheten, men kom inte längre till ett skambud på 650-675kr.
Till slut, i mitten av Augusti, dyker det till slut upp en ung småbarnsfamilj som är mycket intresserade av lägenheten. Dom vill ha en privat visning innan den publika visningen, och dom lägger direkt efter visningen ett bud på utgångspriset.
Därefter följer en nervös vecka där jag hinner oroa mig för deras lånemöjligheter (pappan tar ett lån mot sin villa som pant) och att de ska få kalla fötter i sista stund. När kontraktet väl är påskrivet har jag några veckor till att oroa mig för att föreningen ska tycka att de är för unga eller har för dålig ekonomi.
Allt löser sig dock till slut, jag fattar dock först några dagar innan köparnas tillträdesdag att jag har fått handpenningen inbetald på ett konto och att dom är godkända av föreningen.
Jag har fått min revansch för den förra misslyckade lägenhetsförsäljningen, vinsten blir 795tkr minus de 600tkr jag köpte lägenheten för och 35tkr till mäklaren, 160tkr i bruttovinst.
Bodde där i 3 år och trivdes sådär, lägenheten var smart planerad men balkongen var av typen pensionärskuvös och bostadsområdet sunkigt. Längtade efter mer natur och en vettig balkong med luft så jag började kolla runt efter nåt bättre.
Hittade en "billig" 4:a på 91kvm i en trevligare förort, den kostade 650tkr med en hyra på knappt 5000kr. Det fanns flera likadana 4:or i sama område ute vid det tillfället så jag siktade in mig på en som inte var den bästa av dessa och la ett (skam?)bud på 600tkr. Fick lägenheten till det priset. Så långt allt väl.
Det som därefter skule följa var en lektion i hur man inte ska bete sig när man säljer lägenhet:
-Köpt den nya lägenheten innan man sålt den gamla
-Anlita en slemmig mäklartyp (borde anat oråd när det visat att deras "erbjudande" om flyttstädning eller om det var homestyling bara gällde under vissa villkor)
-Övertalas att sätta ett lågt utropspris på lägenheten på 180000kr
Jag hade 2 visningar vad jag kan minnas och det kom 2-3 personer totalt på dessa visningar.
En av dessa la ett skambud, minns ej vad det var men säkert 150-160tkr.
Jag grips av panik av det låga intresset och risken inför att sitta med dubbla boenden så när samme köpare som försökte lägga skambud till slut övertalas av mäklaren att köpa den för 180tkr (det första och sista vettiga den mäklaren gjorde för mig) så accepterar jag det och tycker trots allt att det är skönt att lägenheten är såld.
Lägenheten köptes alltså för 305tkr, såldes för 180tkr (minus mäklararvode 25tkr) vilket ger en bruttoförlust på 150tkr. Detta var drygt 5 år efter smällen när IT-bubblan sprack och jag förlorade sexsiffrigt.
Lite tröst i a f att jag lyckades pruta 50tkr på nya lägenheten jag köpte.
Tre år senare (nu är vi framme vid 2009) börjar jag fundera på att flytta till ett billigare boende för att spara pengar under några år och sedan flytta utomlands. Börjar titta runt på 1:or till låga priser (läs billiga förorter), riktar en mig på en och annan etta i en del mindre attraktiva förorter men de visar sig vara antingen för sunkiga eller så säljs dom innan visning.
När jag väl hittar en fräsch 1:a till ett överkomligt pris (495tkr) slår jag till, hyran ligger på 3200kr men förorten är skaplig och lägenheten byggd på 90-talet. Direkt efter att jag köpt lägenheten inser jag att jag haft prutläge (inga andra intressenter på visningen som i sin tur ordnades när jag kontaktade mäklaren för en intresseanmälan...) men jag vågade inte pruta eftersom jag redan missat flera 1:or jag varit intresserad av.
Jag gör i a f en smart sak, jag förhandlar till mig en senaste tillträdesdag fyra månader framåt i tiden (pga rådande finanskris och risk för en krasch i Baltikum med alt vad det skulle innebära för svenska banker).
Så är det dags för min andra lägenhetsförsäljning, den förra gick ju inte så bra. Har högre förhoppningar den här gången, större och finare lägenhet, bättre förort än sist, dessutom är det vår (Maj). Mäklaren och jag bestämmer oss för att lägga ut lägenheten för 825tkr. Vi vet att en snarlik lägenhet någon månad innan har gått för 795tkr.
Första visningarna (en sön och en mån) går inget vidare. Det kommer några enstaka men det är kanonväder, Elitloppet Mors Dag, Pingst och allt möjligt annat som konkurrerar om intresset. Nedslagen av det bristande intresset sänker jag omedelbart priset till 795tkr.
Sen börjar en smärre cirkus som sträcker sig över tre månader med upp till 10 olika visningar, folk som inte vill eller vågar lägga bud eller omgående tappar intresset (Oj, finns det ingen hiss...). Har också intressenter som dessvärre inte kan få lån (ensamstående mammor och folk utan pengar till kontantinsats).I Juli när en vikarie tillfälligt ersätter min mäklare som har semester ser det ut att ordna sig, en visning blir succe och budgivning drar igång. Budgivningen slutar på 835tkr, det är fredag och en del av mig vill gå ut och fira hejdlöst på krogen. En annan del av mig är orolig för att vinnarna i budgivningen ska komma på bättre tankar över helgen.
Mina värsta farhågor blir besannade på måndagen, vinnarna i budgivningen drar sig ur (de hade varit och kollat på en annan lägenhet under helgen som de gillade bättre). Nu till tvåan (de enda kvarstående i budgivningen). Tyvärr är hon på Öland på semester i en vecka så hon ska höra av sig på fredag när hon är tillbaks igen. Hon vill dock se lägenheten en gång till innan hon bestämmer sig (börjar oroa mig igen...).
Så händer det igen, på fredag ringer mäklaren och berättar att även budgivare 2 har dragit sig ur. Får börja om från start igen, sommaren börjar lida mot sitt slut, det är finanskris i världen och jag börjar ana risken att sitta med dubbla boenden. Oroar mig också för att banken kommer att dra sig ur sitt lånelöfte om finanskrisen förvärras och jag inte får min lägenhet såld innan tillträdet ska ske till den nya köpta lägenheten. Jag & mäklaren kommer överrens o en ny annonserad visning i mitten av Augusti (börjar fundera på krisscenarion med dubbelt boende och hur mycket jag kan/vill sänka priset på lägenheten i ett worst case scenario...). Ett ryskt par figurerar också i bilden, verkade ett tag väldigt intresserade och gick runt och mätte i lägenheten, men kom inte längre till ett skambud på 650-675kr.
Till slut, i mitten av Augusti, dyker det till slut upp en ung småbarnsfamilj som är mycket intresserade av lägenheten. Dom vill ha en privat visning innan den publika visningen, och dom lägger direkt efter visningen ett bud på utgångspriset.
Därefter följer en nervös vecka där jag hinner oroa mig för deras lånemöjligheter (pappan tar ett lån mot sin villa som pant) och att de ska få kalla fötter i sista stund. När kontraktet väl är påskrivet har jag några veckor till att oroa mig för att föreningen ska tycka att de är för unga eller har för dålig ekonomi.
Allt löser sig dock till slut, jag fattar dock först några dagar innan köparnas tillträdesdag att jag har fått handpenningen inbetald på ett konto och att dom är godkända av föreningen.
Jag har fått min revansch för den förra misslyckade lägenhetsförsäljningen, vinsten blir 795tkr minus de 600tkr jag köpte lägenheten för och 35tkr till mäklaren, 160tkr i bruttovinst.
Min ekonomiska erfarenhet
Jag började lägga undan pengar när jag gjorde lumpen i mitten av 90-talet, när jag muckade hade jag runt 20tkr i sparkapital.
Åren därefter bodde jag hemma och var deltidsarbetslös (arbetade deltid) men hade låga kostnader och kunde lägga undan åtskilliga tusenlappar varje månad.
Jag började intressera mig för aktier & fonder år i slutet av 1998 med placering i en allemansfond efter ett råd av en bankkvinna. Innan dess hade jag mest provat på Statens Premieobligationer, vilket var måttligt spännande i längden...samt Skandiabankens sparkonto med 3-4% i ränta.
År 1999 exploderade Stockholmsbörsen när IT-bubblan växte sig stor. Det var ganska enkelt att tjäna pengar på aktier & fonder, allt jag placerade i gick upp, frågan var bara med hur mycket investeringen skulle öka.
När bubblan började nå bristningsgränsen i mars år 2000 var jag fullinvensterad i aktier & fonder, jag hade också tecknat en warrant i Nasdaq som skulle löpa på två år om jag minns rätt (hävstångseffekt på vinsten men risk att förlora hela insatsen om den skulle sluta på minus).
Som högst var mina placeringar uppe i ca 250000kr orealiserat.
När det stora raset kom i slutet på Mars/början på April år 2000 satt jag still i båten som experterna rådde och såg mina investeringar minska i värde för varje dag.
Till slut efter några månader, kanske ett halvår, bet jag i det sura äpplet och sålde allt. Jag har inte räknat på min förlust men totalt borde den ligga på ca 100000 kr brutto.
Det jag främst hade placerat (ca 150-200000kr i) var:
-Banco Optionsrätter Europa (aktiefond), placerat 10tkr, förlust några tusen kr
-SEB Optionsrätter (aktiefond), placerat 50tkr, förlust ca 25tkr
-Cybercom (aktie, köpte strax efter introduktionen), placerat 28tkr, förlust ca 20tkr
-SEB Warrant Nasdaq, placerat 27tkr, förlust 27tkr
I övrigt var det några aktiefonder med ca 10tkr i vardera (de flesta högrisk) och 3-5tkr förlust i vardera fond.
Efter denna smärtsamma upplevelse (att man faktiskt kan förlora pengar på aktier/fonder) har jag hållit en ganska låg profil med mina placeringar.
Jag har växlat mellan högräntekonton och premieobligationer och endast våga satsa runt 5-10% av sparandet i aktiefonder.
Däremot har jag varit mer aktiv och framåt med mitt pensionssparande (känns ju inte som "riktiga" pengar), i synnerhet PPM (högriskfonder allt-the-way baby). Tror jag ligger plus 10% per år sen starten och jag lyckades parera den senaste finanskrisen väl...såg den komma tidigt och gick direkt ur alla högriskfonder.
Åren därefter bodde jag hemma och var deltidsarbetslös (arbetade deltid) men hade låga kostnader och kunde lägga undan åtskilliga tusenlappar varje månad.
Jag började intressera mig för aktier & fonder år i slutet av 1998 med placering i en allemansfond efter ett råd av en bankkvinna. Innan dess hade jag mest provat på Statens Premieobligationer, vilket var måttligt spännande i längden...samt Skandiabankens sparkonto med 3-4% i ränta.
År 1999 exploderade Stockholmsbörsen när IT-bubblan växte sig stor. Det var ganska enkelt att tjäna pengar på aktier & fonder, allt jag placerade i gick upp, frågan var bara med hur mycket investeringen skulle öka.
När bubblan började nå bristningsgränsen i mars år 2000 var jag fullinvensterad i aktier & fonder, jag hade också tecknat en warrant i Nasdaq som skulle löpa på två år om jag minns rätt (hävstångseffekt på vinsten men risk att förlora hela insatsen om den skulle sluta på minus).
Som högst var mina placeringar uppe i ca 250000kr orealiserat.
När det stora raset kom i slutet på Mars/början på April år 2000 satt jag still i båten som experterna rådde och såg mina investeringar minska i värde för varje dag.
Till slut efter några månader, kanske ett halvår, bet jag i det sura äpplet och sålde allt. Jag har inte räknat på min förlust men totalt borde den ligga på ca 100000 kr brutto.
Det jag främst hade placerat (ca 150-200000kr i) var:
-Banco Optionsrätter Europa (aktiefond), placerat 10tkr, förlust några tusen kr
-SEB Optionsrätter (aktiefond), placerat 50tkr, förlust ca 25tkr
-Cybercom (aktie, köpte strax efter introduktionen), placerat 28tkr, förlust ca 20tkr
-SEB Warrant Nasdaq, placerat 27tkr, förlust 27tkr
I övrigt var det några aktiefonder med ca 10tkr i vardera (de flesta högrisk) och 3-5tkr förlust i vardera fond.
Efter denna smärtsamma upplevelse (att man faktiskt kan förlora pengar på aktier/fonder) har jag hållit en ganska låg profil med mina placeringar.
Jag har växlat mellan högräntekonton och premieobligationer och endast våga satsa runt 5-10% av sparandet i aktiefonder.
Däremot har jag varit mer aktiv och framåt med mitt pensionssparande (känns ju inte som "riktiga" pengar), i synnerhet PPM (högriskfonder allt-the-way baby). Tror jag ligger plus 10% per år sen starten och jag lyckades parera den senaste finanskrisen väl...såg den komma tidigt och gick direkt ur alla högriskfonder.
Femårsplanen
Min plan är att under 5 år ,med start år 2010, lägga undan så mycket pengar som möjligt. Dessa pengar ska bli min buffert när jag flyttar utomlands. Jag hoppas kunna spara runt 8000kr i månaden, vilket blir 96000kr om året (jag räknar med 100000kr/år med lite avkastning).
Efter fem år blir det en halv miljon, jag har redan idag över 200000kr i sparkapital så jag borde därmed kunna ha minst 700000kr om fem år.
Utöver sparande så handlar det också om att försöka placera pengarna på ett bra sätt, så jag kommer att bevaka finansmarknaderna noggrant och försöka agera någorlunda professionellt med mina placeringar.
I nuläge har jag placerat i stort sett allt min sparande på ett högräntekonto (ger över 5% och var bundet på ett år, av vilket drygt ett halvår återstår).
Efter fem år blir det en halv miljon, jag har redan idag över 200000kr i sparkapital så jag borde därmed kunna ha minst 700000kr om fem år.
Utöver sparande så handlar det också om att försöka placera pengarna på ett bra sätt, så jag kommer att bevaka finansmarknaderna noggrant och försöka agera någorlunda professionellt med mina placeringar.
I nuläge har jag placerat i stort sett allt min sparande på ett högräntekonto (ger över 5% och var bundet på ett år, av vilket drygt ett halvår återstår).
Startskott för min blogg "Femårsplanen"
Hej!
Kör nu igång min blogg som förhoppningsvis kommer att följa mig under 5 1/2 år framåt.
Kör nu igång min blogg som förhoppningsvis kommer att följa mig under 5 1/2 år framåt.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)