Min Bostadskarriär

Jag flyttade hemifrån ganska sent, köpte en "billig" 2:a på 62kvm i en mindre attraktiv förort som kostade 305tkr (hyran låg på 4100kr). Av dessa var 180tkr lånade av farsan och 125tkr egen insats, sen gick ett antal tusenlappar åt möbler, TV och säkerhetsdörr.

Bodde där i 3 år och trivdes sådär, lägenheten var smart planerad men balkongen var av typen pensionärskuvös och bostadsområdet sunkigt. Längtade efter mer natur och en vettig balkong med luft så jag började kolla runt efter nåt bättre.

Hittade en "billig" 4:a på 91kvm i en trevligare förort, den kostade 650tkr med en hyra på knappt 5000kr. Det fanns flera likadana 4:or i sama område ute vid det tillfället så jag siktade in mig på en som inte var den bästa av dessa och la ett (skam?)bud på 600tkr. Fick lägenheten till det priset. Så långt allt väl.

Det som därefter skule följa var en lektion i hur man inte ska bete sig när man säljer lägenhet:

-Köpt den nya lägenheten innan man sålt den gamla
-Anlita en slemmig mäklartyp (borde anat oråd när det visat att deras "erbjudande" om flyttstädning eller om det var homestyling bara gällde under vissa villkor)
-Övertalas att sätta ett lågt utropspris på lägenheten på 180000kr

Jag hade 2 visningar vad jag kan minnas och det kom 2-3 personer totalt på dessa visningar.
En av dessa la ett skambud, minns ej vad det var men säkert 150-160tkr.

Jag grips av panik av det låga intresset och risken inför att sitta med dubbla boenden så när samme köpare som försökte lägga skambud till slut övertalas av mäklaren att köpa den för 180tkr (det första och sista vettiga den mäklaren gjorde för mig) så accepterar jag det och tycker trots allt att det är skönt att lägenheten är såld.

Lägenheten köptes alltså för 305tkr, såldes för 180tkr (minus mäklararvode 25tkr) vilket ger en bruttoförlust på 150tkr. Detta var drygt 5 år efter smällen när IT-bubblan sprack och jag förlorade sexsiffrigt.

Lite tröst i a f att jag lyckades pruta 50tkr på nya lägenheten jag köpte.

Tre år senare (nu är vi framme vid 2009) börjar jag fundera på att flytta till ett billigare boende för att spara pengar under några år och sedan flytta utomlands. Börjar titta runt på 1:or till låga priser (läs billiga förorter), riktar en mig på en och annan etta i en del mindre attraktiva förorter men de visar sig vara antingen för sunkiga eller så säljs dom innan visning.

När jag väl hittar en fräsch 1:a till ett överkomligt pris (495tkr) slår jag till, hyran ligger på 3200kr men förorten är skaplig och lägenheten byggd på 90-talet. Direkt efter att jag köpt lägenheten inser jag att jag haft prutläge (inga andra intressenter på visningen som i sin tur ordnades när jag kontaktade mäklaren för en intresseanmälan...) men jag vågade inte pruta eftersom jag redan missat flera 1:or jag varit intresserad av.

Jag gör i a f en smart sak, jag förhandlar till mig en senaste tillträdesdag fyra månader framåt i tiden (pga rådande finanskris och risk för en krasch i Baltikum med alt vad det skulle innebära för svenska banker).

Så är det dags för min andra lägenhetsförsäljning, den förra gick ju inte så bra. Har högre förhoppningar den här gången, större och finare lägenhet, bättre förort än sist, dessutom är det vår (Maj). Mäklaren och jag bestämmer oss för att lägga ut lägenheten för 825tkr. Vi vet att en snarlik lägenhet någon månad innan har gått för 795tkr.

Första visningarna (en sön och en mån) går inget vidare. Det kommer några enstaka men det är kanonväder, Elitloppet Mors Dag, Pingst och allt möjligt annat som konkurrerar om intresset. Nedslagen av det bristande intresset sänker jag omedelbart priset till 795tkr.

Sen börjar en smärre cirkus som sträcker sig över tre månader med upp till 10 olika visningar, folk som inte vill eller vågar lägga bud eller omgående tappar intresset (Oj, finns det ingen hiss...). Har också intressenter som dessvärre inte kan få lån (ensamstående mammor och folk utan pengar till kontantinsats).I Juli när en vikarie tillfälligt ersätter min mäklare som har semester ser det ut att ordna sig, en visning blir succe och budgivning drar igång. Budgivningen slutar på 835tkr, det är fredag och en del av mig vill gå ut och fira hejdlöst på krogen. En annan del av mig är orolig för att vinnarna i budgivningen ska komma på bättre tankar över helgen.

Mina värsta farhågor blir besannade på måndagen, vinnarna i budgivningen drar sig ur (de hade varit och kollat på en annan lägenhet under helgen som de gillade bättre). Nu till tvåan (de enda kvarstående i budgivningen). Tyvärr är hon på Öland på semester i en vecka så hon ska höra av sig på fredag när hon är tillbaks igen. Hon vill dock se lägenheten en gång till innan hon bestämmer sig (börjar oroa mig igen...).

Så händer det igen, på fredag ringer mäklaren och berättar att även budgivare 2 har dragit sig ur. Får börja om från start igen, sommaren börjar lida mot sitt slut, det är finanskris i världen och jag börjar ana risken att sitta med dubbla boenden. Oroar mig också för att banken kommer att dra sig ur sitt lånelöfte om finanskrisen förvärras och jag inte får min lägenhet såld innan tillträdet ska ske till den nya köpta lägenheten. Jag & mäklaren kommer överrens o en ny annonserad visning i mitten av Augusti (börjar fundera på krisscenarion med dubbelt boende och hur mycket jag kan/vill sänka priset på lägenheten i ett worst case scenario...). Ett ryskt par figurerar också i bilden, verkade ett tag väldigt intresserade och gick runt och mätte i lägenheten, men kom inte längre till ett skambud på 650-675kr.

Till slut, i mitten av Augusti, dyker det till slut upp en ung småbarnsfamilj som är mycket intresserade av lägenheten. Dom vill ha en privat visning innan den publika visningen, och dom lägger direkt efter visningen ett bud på utgångspriset.

Därefter följer en nervös vecka där jag hinner oroa mig för deras lånemöjligheter (pappan tar ett lån mot sin villa som pant) och att de ska få kalla fötter i sista stund. När kontraktet väl är påskrivet har jag några veckor till att oroa mig för att föreningen ska tycka att de är för unga eller har för dålig ekonomi.

Allt löser sig dock till slut, jag fattar dock först några dagar innan köparnas tillträdesdag att jag har fått handpenningen inbetald på ett konto och att dom är godkända av föreningen.

Jag har fått min revansch för den förra misslyckade lägenhetsförsäljningen, vinsten blir 795tkr minus de 600tkr jag köpte lägenheten för och 35tkr till mäklaren, 160tkr i bruttovinst.